Imorgon börjar mina finals! Först ut är den kursen som jag tycker är mest intressant, och med tanke på hur motivationen till att plugga till den sett ut så kommer det nog bara gå nedför.. Men vad gör det om hundra år? Och klara mig gör jag nog! Så idag vaknade jag vid kl 1 istället och gjorde inte mycket mer än att sitta i mitt rum och sitta utanför Curry Pot. Curry Pot är cafeterian, och middagarna med vänner där blir bara längre och längre... Idag var det snudd på rekord, 2,5 timme med Mia, men det behövdes idag och jag kan inte minnas när jag pratat svenska så länge!

I torsdags hade jag min sista lektion här. Lite sorgligt och högtidligt var det tycker jag! Det verkade ingen annan tycka, inte ens de i klassen gått här i 4 år (det var deras sista lektion med)!

Lektionerna här är inte så väldans givande och det ska bli skönt att slippa dem, men när jag tänker på hur det känns att sitta på ännu en 3-timmars föreläsning i November med mörkläggningsgardinerna nere så är det här bra mycket trevligare. Och klasskompisarna kommer jag sakna, glad att jag fick sitta mellan Eva och Yaba och fnissa och skriva små lappar.

Igår  var en dag fylld med bra mycket mer initiativ från min sida jämfört med idag... Jag hade hört med cafét/hålet i väggen på skolan där vi alltid köper phaphata with egg om vi inte kunde få lära oss hur man gjorde. Sp igår var vi 9 tjejer som knådade 12 kg mjöl, stekte dessa godingar och livade upp stället! De som jobbar där var så glada och söta och när vi gick sa de att "you really made our day" och jag kunde inte annat än säga det samma! På kvällen hittade jag tre tjejer som ville följa med på en föreställning med traditionell dans, sång och teater. Det var så mysigt att komma iväg och göra något annat; gå på föreställning. Gabs är en ganska död stad egentligen, händer inte så mycket, så det var kul att ta tillfället i akt. 

Gena, mm och Erin. De andra i publiken kom dit mer enligt African time

strax efter detta gick strömmen för en stund. Mer Botswana kan det ju inte bli

efter föreställningen var det födelsedagsfirande!

En annan höjdpunkt från veckan var kineserna! En kväll icke att glömma. En typisk Erin & Malin -kväll, vilket betyder mycket oväntadad och full med knasigheter. Så dessa kineser bjöd oss på restaurang och en kväll som var kinesisk från den stund att vi klev in i rummet och blev ombedda att sätta oss på en viss plats som ju var bäst eftersom vi kunde se dörren därifrån, till den stund då klapplekarna var över och vi tackat nej till ping-pong matchen och istället glada i hågen kom tillbaka till UB med 7 take away boxar.    

En annan kul/konstig händelse var häromnatten.  Jag ligger och kan inte somna, rätt som det är börjar min rumskompis sjunga nån sång för full halls om att hon är bäst. Hon är alltid tyst.. undrar om hon sov men det var typ 5 min och oj vad ful röst!!

Annars har det faktiskt mest varit plugg. I onsdags skrev jag en 7 sidors uppsats t.e.x..  Jag har försökt gå till träningen med, men tror tyvärr att min sista volleyboll träning redan skett, utan att jag visste att det var den sista. Varje gång jag kommer dit är det tomt! Så i onsdags närjag gick dit med de två andra utbytesstudenterna i laget så bestämde vi oss för att jogga istället. Så iväg mot Gaborone Game Reserve, jogga är ju så mycket trevligare när man ser impalas, vårtsvin och en och annan zebra längs vägen!

Hittade den här bilden med: Copy paste är ganska helt okej här. Eller varför inte bara köpa en uppsats rent av? Denna satt på anslagstavlan på student center... 

 Om mindre än 20 dagar lämnar jag antagligen Botswana! Det är helt knäppt... Kanske är det dags att börja tänka på det där med att köpa en biljett hem...?

Något som är lite speciellt som jag måste nämna innan jag somnar är ju hur religiösa många är. Tror inte jag alls skrivit om det, men det är absolut bland top 5 kulturskillnader (kanske vore ett bra tema för ett blogginlägg. Ska fila på det). Nu i final exam-tider fylls alla statusuppdateringar med inlägg om hur endast Gud kan rädda dem och leda dem rätt nästa vecka, och i fredags var det många olika bibel-föreningar som hade extra "pre finals prayers". Jag hoppas det hjälper!

Hemma igen efter påskens strappatser och då är det väll dax att uppdatera så jag inte glömmer denna fina vecka. Ingen risk kan jag känna nu, men jag vet hur det är med lilla minnet.. Och så många människor vi mött som inte får glömmas!

Monilito, Uncle Ashley, Collin, Grandma Katherin, Gabby, Wilma, Von, Mari, Bruce, Pat, Steve & Tom, Selito, portugiskiska paret, Albert och ett helt gäng andra..

De jag åkte med var Megan från Wisconsin och Axum från Colorado/Etiopien. Megan spelar volleyboll med mej, men i övrigt är vi inte precis någon trio som brukar hänga. Men en trio är ju helt klart det ultimata resesällskapet!! Och denna trio var så fin så.

Så vi hade lite lösa planer...men de ändrades och dagen innan vi skulle åka så la Internet ner (som vi föresten fått tillbaka på rummen nu tro det eller ej!) så vi sa bara "god natt, ses kl 5 imorgon bitti så får vi se...". Så kl 5 tog vi oss ner mot stationen och hittade en combi/minibuss mot Johannesburg. Johannesburg är staden man inte gärna befinner sig i om man inte måste, och vi var rätt nervösa över att bara ta oss från där combin stannade till bussterminalen. Men allt gick bra, och efter någon timmes väntan så kom uncle Ashley och hämtade oss. Detta är Axums klasskompis i Colorados släkting på något vänster och han körde oss till en annan släkting där vi fick äta, vara i ett riktigt hem, träffa 9 hundvalpar och sova över. Morgonen efter körde han oss till Swaziland, där han bodde och vi skulle träffa klasskompisens föräldrar. .. Det är ju så trevligt med rundresa men det hade ju varit så mycket trevligare om jag inte var så rädd för att åka bil. Måste man riskera livet varje gång? Det blev inte bättre av att de pratade om hur 150 pers dog förra påsken och att vår chafför körde allt för fort allt för ofta. Men fram kom vi och de vi skulle bo hos var vice rektor på UWC i Swaziland! UWC är United World College, något som jag sökte när jag gick i gymnasiet! Det var kul att se hur en sådan skola fungerade och vi åt en supergod middag och alla var så snälla och trevliga och det var fint att få fira påsk med en riktig livlig släkt i stället för på ett hostel.

Fredagen blev rundtur i Swaziland. Det ser ju så pyttelitet ut på kartan, men det är fullt av berg och vi har absolut inte sett det mesta! Bland mina favoriter var dock att äntligen få se hur ananas växer!! Detta har jag ju undrat och frågat folk i år och inte fått något korrekt och övertygande svar. Litar på att det funkar att ladda upp bilder här.. Annars bjöd Swaziland på glaskonst, batik, ljusfabrik och marknad. Och massa frågor hade vi; om kungen och hans 13 fruar bl.a.

Sen blev det lördag och Bruce hade letat rätt på två unga lärare som skulle till Maputo och partaja och övertalat dem att ta med oss i bilen. Maputo var helt min stad! Storstad och strand med palmer. Promenerade runt lite och på kvällen var det äntligen dax att gå ut på Club Cocounut!bara för att vi hade sett fram emot det i typ två veckor hade vi kanske lite väl höga förväntningar, men nu har vi varit där i alla fall och det var kul.

Morgonen efter tog Selito oss till stranden (eller till färjan som ni ser på bilden) och vi slängde oss i havet. Det var ett riktigt rejält träningspass på grund av de höga vågora. Benen bara vek sig och det var tur jag packade sportbikinin..

Kvällen blev det mat på restaurang och drink i en kokosnöt, och massa massa mygg. Och så tältade vi. Men det är bra, för då vaknar man tidigt och kan gå och sova vidare på stranden. Och hinna bada riktigt mycket innan det var dax att försöka ta oss tillbaka till Maputo. Det tog en liten stund men vi hittade Albert och hans mamma som körde oss tillbaka. Innan nattbussen till Johannesburg avgick han vi med att se tågstationen som är byggd av Gustave Eifel, besöka en fin tygaffär och äta pizza. Nattbussen var så mycket skönare än jag trodde och helt plötsligt var vi hemma i Gabs, smidig resa.. Och mitt perspektiv på restid har nog ändrats en hel del med. Om detta var min första resa hade jag nog tyckt det kännts väldigt länge att resa 16 timmar i buss..

Medan jag skrivit detta inlägg har det ju gått en vecka sen jag kom tillbaka, så har redan annat och skriva om men det får bli en annan dag. För nu ska jag på bio för första gången här!