Hemma igen!

(uppladdat lite senare...)

Nu sitter jag på planet, någonstans ovanför Ukraina, Azerbajdzjan eller liknande. Jag tänkte att jag ju har massa tid att skriva analys på planen, men efter såhär 20 timmar på resande fot inser jag att jag som vanligt försatt mig i flight mode, och att ett avslutande blogginlägg känns viktigare nu.

Först några ord om mina tre flyg:
1. Från Botswana till Joburg verkade det som att ena vingen inte fälldes ut ordentligt, så vi var nog några som blev lite skrajja ett par minuter. Men det gick ju bra!

2. Till Dubai satt jag bredvid en man som inte kunde fokusera på sig själv. Jag spelade TP och han fnissade varje gång jag svarade fel och kunde inte låta bli att peka på rätt svar. Ytters irriterande. Tydligen hade jag en skalbagge på tröjan med, sa flygvärdinnan.  

3. Nu har jag nästan halva planet för mig själv! Och Emirates alla filmer, serier, musik..

Det kändes i princip ingenting att lämna Botswana. Kanske har det med flight mode och att jag åkte till flygplatsen själv att göra. Inte heller har jag tänkt på att det är vinter och jul hemma. Jag tror att det är detta som är min strategi för att anpassa mig och smälta in fort på nya platser, jag tänker bara på nuet och där jag är. (Fast denna resa har jag ändå varit hyfsat bra på att hålla kontakten hemåt). I mycket anpassade jag ju mig medvetet i Botswana, men det är spännande hur man ändrar småsaker utan att ens märka att man ändrat dem. Helt plötsligt borstar jag tänderna innan frukost istället för efter, har socker i teet, äter med händerna, svarar bara med ett ”hallå” i telefon o.s.v.   Nu ska jag anpassa mig tillbaka till Sverige. Människor kommer göra som de säger och jag kommer förstå vad folk omkring mig pratar om, men folk kommer skratta lite mindre och inte alltid börja en konversation med att fråga hur jag mår.

Jag minns inte när jag skrev sist, men det var nog innan Mandela dog. Dagarna innan dess var det varmt och skönt, jag pluggade på lodger några dagar, skrev empirin. Följde även med på en båttur en eftermiddag och såg elefanter, flodhästar och massa fåglar. Besök på ormparken men Simos barn som hälsade på var en annan aktivitet. Sen kom regnet i mängder och de sa att gudarna grät över Mandela. Kändes ok ett tag, men när det inte slutade efter begravningen började jag tröttna, och inse att jag inte kommer komma hem med en solbränna. Min tid i Kasane kändes över, inte minst för att jag bott hos Gillian och Sox så länge. På onsdagen sa jag att det var min sista kväll, men istället för avskedsparty som jag ville så bad de om repetition på marknadsföringskvällen vi hade. Jag kände inte alls att för det, och framför allt viste jag inte vad jag skulle säga, men med lite press så fick jag fram lite nya slides och vi hade en fin diskussion igen. Dagen efter hade de organiserat sig och sytt upp traditionella kläder till mig, så fint! Som ni kanske förstår kände jag lite press på att åka min väg efter detta, men jag fick otrolig beslutsamhetsångest över var jag skulle ta vägen.

Jag hittade inget flyg till Maun, min kompanjon ändrade sig, och det regnade så mycket att jag inte kunde ta mig till flygplatsen i Namibia för att åka till öknen… tillslut åkte jag inte förens på lördagen, och då med Simo och Mafi för att vara back-upp team åt en grupp som skulle campa i Tsodilo Hills. Botswanas ända världsarv, så det får ni googla. Men fina promenader med massor med rock paintings var där, och sista biten fick jag köra stora land cruisern med trailer. Vi åkte genom Caprivi strip, men på grund av att vi kom iväg kl 16, och inte 10 eller dagen innan som först planerat, så åkte vi tyvärr i mörkret.

Jag gjorde ett litet felval och åkte från Tsodilo till Maun med buss efter bara en dag. Men i Maun fick jag inget grepp som staden, som är väldigt utspridd, och jag lyckades bara få ett av skol och jobb-mötena att bli av. Till råga på det, så ringde Simo och berättade allt spännande de gjorde, och att de ändrat sig och skulle åka hem via Maun någon dag senare istället för genom Caprvi! Borde jag ju kunnat lista ut efter 2 månader här… Hur som helst hittade jag ett mycket trevligt hostel utanför Maun och mina sista 5 dagar spenderade jag på fint boende och god mat. I och med ösregnet fick jag lite plugg gjort med. Det var nog redan här som jag lämnade Botswana. Jag blev resenär och träffade andra resenärer, vilket var trevligt på sitt sätt. Som sagt, mycket trevligt hostel och jag fick alltid sällskap till kvällarna, och till diverse aktiviteter när det inte regnade. Fågelpromenader, kajakpaddling och ridning. Börjar bli riktigt haj på fåglarna!! Blev även uppgraderad på boendefronten, så spenderade två nätter i ett eget, tjusigt ”tält” med uteplats, badrum och utsikt över vattnet och fåglarna där.

Någonstans borde jag skriva att jag är så glad över chansen jag fick att åka hit. Jag har haft så många olika saker i bakhuvudet att kombinera; skriva en bra uppsats, ge något tillbaka, förbereda mig inför nya jobbet, sätta mig in i en ny kultur/vardagsliv, ha roligt, och lära mig om allt ifrån fåglar till politik till att köra bil.  Ibland har det varit svårt att prioritera, särskilt när allt går i slow motion och det inte alltid är upp till mig att välja. Men jag tror det blev en kanon-kombo!

Även om jag så otroligt gärna skulle vilja fira nyår och festival i Victoriafallen, som så många andra jag mött längs vägen, så är jag nu redo att landa i Sverige! GOD JUL

lördag förmiddag (och inga bilder fasnade idag heller!):

Nu är det min trejde lördag i Kasane, tänk vad tiden går. Det är de senaste dagarna jag tyvärr börjat inse att jag snart ska åka hem. Blir stor och sitta på kontor. Måste njuta, måste maxa,  se allt... Fast egentligen orkar jag inte resa ifrån Kasane, har väll blivit lite hemmastadd här. Och egentligen måste jag skriva uppsats. Och så vet jag inte vart jag ska åka. Maun, Gaborone eller Windhoek?

Idag är det faktiskt lite kallt ute! Skönt med jeans och en riktig tröja. Överlag är det mycket härligare väder här än i Gaborone (där jag var innan). Svalare och en skön bris från floden. I början regnade det mycket, sen var det bara varmt en vecka och nu kommer det skurar lite då och då.

Lördagar är som sagt inte min favvodag, för det känns som att man borde göra något helg-aktigt men eftersom det aldrig finns planer blir jag lite otålig, och det händer mycket mer helgsaker i veckan. Förra lördagen tänkte jag gå och bada på en lodge, men så hade Sox köpt något som såg ut som en nallebjörn men som var en komage. Den skulle vi tillreda över eld några timmar, samt koka något slags ogräs. Kul att laga något traditionell mat över eld, men fy vad det smakade och luktade!!! Jag försökte äta lite mer av svansen istället, som i jämförelse var rätt god. Men svårtuggad. På kvällen var de Beauty Contest, ett lyckat sätt att få fler folk att komma till ”puben”, folk skrek som galna. Efter det blev det mitt första besök på nattklubben, det var väll kul de första timmarna i alla fall. Jag träffade många jag kände igen, och kanske tre gånger så många kände igen mig. Säkerligen utnyttjar vissa främlingar detta, eftersom jag för säkerhets skull alltid hälsar på folk som om jag känner dem när de säger hej. Detta var första gången jag var iväg på något sådant utan Simo, kände mig både självständig och osäker. Alla ville ta hand om mig och säga hur jag inte skulle lite på folk, men alla jag träffade var ju ytterst snälla, så vet inte om det borde göra mig trygg eller orolig. I början tror alltid folk att jag är hans fru, sedan ändrar de sig och kallar honom min pappa.

Förra veckan blev jag äntligen klar med teorin (det jag hade tänkt göra här i alla fall) och denna vecka har jag gjort tre intervjuer. Ingen av dem skedde såklart när det var planerat, men nu är det skönt att ha gått vidare till empirin! Mina 11 sidor anteckningar ska bli till 11 sidor intressant text. Det går ju rätt snabbt att skriva, men det är ändå alltid massa andra saker jag gör istället…Typ kolla in lodger och husbåtar. Igår åkte jag över till Namibia (ca 15 min med båt) för att se en ö där… En annan eftermiddag så lärde jag ett gäng ground oeprators (som Simo) Power Point. De var mäkta imponerade och engagerade. Jag har även hittat var de vita ses och spelar volleyboll. Skönt att få röra på sig och slå lite, men inga superkul människor tyvärr. Igår eftermiddag var det dags. Det där med att jag skulle lära dem marknadsföring. Jag hade gjort en liten power point och Simo hade ringt alla 15 ground oeprators. Kanske hälften kom, vi samlades under ett träd vid ett fågelområde och jag llåtsades som att detta var något jag gjorde varje dag. De var riktigt intresserade och mina 12 slides blev till en 2 timmars diskussion. Apropå fåglar så kämpar jag på för att lära mig. Nästa år är det minsann jag som ska stå för guidandet!

Juste, jag har ju inte skrivit om det stora eventet förra veckan! Det arrangerades ett sstort evenemang där tour operators från Europa var inbjudna för att träffa ground operators från hela Botswana. Sikken tur att det var i Kasane och när jag var här! Jag registrerade mig med Simos företag och hjälpte till vid hans bord, men rörde mig lite flytande mellan att ibland presentera mig som tour oeprator från Sverige och ground operator från Botswana för att få ut det mesta. Det bästa var de två kvällarna då det bjöds på mat och dryck och underhållning i överflöd. Massa traditionell mat, och eftersom jag hängde med de lokala guiderna tyckte de det var kul att låta mig prova på aktiviteterna. Exempelvis blev jag spådd att gifta mig lyckligt, få fina barn och ett bra jobb. Inte illa.

Nu får det nog räcka…Så får vi se var jag är nästa gång jag skriver