Hemma igen!

(uppladdat lite senare...)

Nu sitter jag på planet, någonstans ovanför Ukraina, Azerbajdzjan eller liknande. Jag tänkte att jag ju har massa tid att skriva analys på planen, men efter såhär 20 timmar på resande fot inser jag att jag som vanligt försatt mig i flight mode, och att ett avslutande blogginlägg känns viktigare nu.

Först några ord om mina tre flyg:
1. Från Botswana till Joburg verkade det som att ena vingen inte fälldes ut ordentligt, så vi var nog några som blev lite skrajja ett par minuter. Men det gick ju bra!

2. Till Dubai satt jag bredvid en man som inte kunde fokusera på sig själv. Jag spelade TP och han fnissade varje gång jag svarade fel och kunde inte låta bli att peka på rätt svar. Ytters irriterande. Tydligen hade jag en skalbagge på tröjan med, sa flygvärdinnan.  

3. Nu har jag nästan halva planet för mig själv! Och Emirates alla filmer, serier, musik..

Det kändes i princip ingenting att lämna Botswana. Kanske har det med flight mode och att jag åkte till flygplatsen själv att göra. Inte heller har jag tänkt på att det är vinter och jul hemma. Jag tror att det är detta som är min strategi för att anpassa mig och smälta in fort på nya platser, jag tänker bara på nuet och där jag är. (Fast denna resa har jag ändå varit hyfsat bra på att hålla kontakten hemåt). I mycket anpassade jag ju mig medvetet i Botswana, men det är spännande hur man ändrar småsaker utan att ens märka att man ändrat dem. Helt plötsligt borstar jag tänderna innan frukost istället för efter, har socker i teet, äter med händerna, svarar bara med ett ”hallå” i telefon o.s.v.   Nu ska jag anpassa mig tillbaka till Sverige. Människor kommer göra som de säger och jag kommer förstå vad folk omkring mig pratar om, men folk kommer skratta lite mindre och inte alltid börja en konversation med att fråga hur jag mår.

Jag minns inte när jag skrev sist, men det var nog innan Mandela dog. Dagarna innan dess var det varmt och skönt, jag pluggade på lodger några dagar, skrev empirin. Följde även med på en båttur en eftermiddag och såg elefanter, flodhästar och massa fåglar. Besök på ormparken men Simos barn som hälsade på var en annan aktivitet. Sen kom regnet i mängder och de sa att gudarna grät över Mandela. Kändes ok ett tag, men när det inte slutade efter begravningen började jag tröttna, och inse att jag inte kommer komma hem med en solbränna. Min tid i Kasane kändes över, inte minst för att jag bott hos Gillian och Sox så länge. På onsdagen sa jag att det var min sista kväll, men istället för avskedsparty som jag ville så bad de om repetition på marknadsföringskvällen vi hade. Jag kände inte alls att för det, och framför allt viste jag inte vad jag skulle säga, men med lite press så fick jag fram lite nya slides och vi hade en fin diskussion igen. Dagen efter hade de organiserat sig och sytt upp traditionella kläder till mig, så fint! Som ni kanske förstår kände jag lite press på att åka min väg efter detta, men jag fick otrolig beslutsamhetsångest över var jag skulle ta vägen.

Jag hittade inget flyg till Maun, min kompanjon ändrade sig, och det regnade så mycket att jag inte kunde ta mig till flygplatsen i Namibia för att åka till öknen… tillslut åkte jag inte förens på lördagen, och då med Simo och Mafi för att vara back-upp team åt en grupp som skulle campa i Tsodilo Hills. Botswanas ända världsarv, så det får ni googla. Men fina promenader med massor med rock paintings var där, och sista biten fick jag köra stora land cruisern med trailer. Vi åkte genom Caprivi strip, men på grund av att vi kom iväg kl 16, och inte 10 eller dagen innan som först planerat, så åkte vi tyvärr i mörkret.

Jag gjorde ett litet felval och åkte från Tsodilo till Maun med buss efter bara en dag. Men i Maun fick jag inget grepp som staden, som är väldigt utspridd, och jag lyckades bara få ett av skol och jobb-mötena att bli av. Till råga på det, så ringde Simo och berättade allt spännande de gjorde, och att de ändrat sig och skulle åka hem via Maun någon dag senare istället för genom Caprvi! Borde jag ju kunnat lista ut efter 2 månader här… Hur som helst hittade jag ett mycket trevligt hostel utanför Maun och mina sista 5 dagar spenderade jag på fint boende och god mat. I och med ösregnet fick jag lite plugg gjort med. Det var nog redan här som jag lämnade Botswana. Jag blev resenär och träffade andra resenärer, vilket var trevligt på sitt sätt. Som sagt, mycket trevligt hostel och jag fick alltid sällskap till kvällarna, och till diverse aktiviteter när det inte regnade. Fågelpromenader, kajakpaddling och ridning. Börjar bli riktigt haj på fåglarna!! Blev även uppgraderad på boendefronten, så spenderade två nätter i ett eget, tjusigt ”tält” med uteplats, badrum och utsikt över vattnet och fåglarna där.

Någonstans borde jag skriva att jag är så glad över chansen jag fick att åka hit. Jag har haft så många olika saker i bakhuvudet att kombinera; skriva en bra uppsats, ge något tillbaka, förbereda mig inför nya jobbet, sätta mig in i en ny kultur/vardagsliv, ha roligt, och lära mig om allt ifrån fåglar till politik till att köra bil.  Ibland har det varit svårt att prioritera, särskilt när allt går i slow motion och det inte alltid är upp till mig att välja. Men jag tror det blev en kanon-kombo!

Även om jag så otroligt gärna skulle vilja fira nyår och festival i Victoriafallen, som så många andra jag mött längs vägen, så är jag nu redo att landa i Sverige! GOD JUL