Häromdagen anlände jag till Botswanas huvudstad, Gaborone. Jag råkade landa klädd i min blå kjol, vita tröja, blå solglasögon och svarta handväska. Helt i Botswanas färger med andra ord. Detta ska jag nog göra till en tradition när jag anländer i nya länder, det kändes lite högtidligt och vördnadstfullt.

Väl på flygplatsen möttes jag av en man med en stor skylt det stod Malin Arnesson på. Vilket välkomnande, känns tryggt! Något liknande kan jag inte minnas, förutom när jag kom hem till Kalmar från Afrika och Camilla och Emma stod med sin fina skylt med hjärtan utanför bussen! Och så lyxigt med 2 timmars flyg istället för 36h buss som sist. Blev körd till mitt hus, som är ett typiskt sådant hus som en house maid skulle bo i, alltså en stuga på baksidan av ett finare hus. Fast nu lät det lite negativt, det är supermysigt! Har ett rum med en säng, sen går man ut till toa och dusch och till några kokplattor. Och sen ett bord och stolar och grill och hängmatta där utanför. Jag har även sällskap av en stor spindel bakom spegeln ovanför sängen, och en lite mindre i duschen. Vilken himla tur att jag är rädd för getingar och inte spindlar!

Gaborone är i princip motsatsen till Kapstaden. Det är svårt att beskriva staden, men vad man möts av är hetta, ett lugn och en himla massa brunrött damm och taggbuskar. Kapstadens ständiga känsla av uppdelning mellan svarta och vita, rika och fattiga o.s.v. är inte heller lika tydlig. Här är ju nästan alla svarta, och även fast han i mitt hus nog är rätt rik har han inte pool. Fastän det är en huvudstad finns i princip inget att titta på, och hittills har jag bara varit hemma och på campus men känner inte att jag missat något. Riktigt varmt är det med, tur att jag gillar det. Lite roligt är att mitt i denna gassande sol så börjar folk skriva på Facebook om den häftiga solförmörkelsen som tydligen äger rum samtidigt. Hur kunde jag missa detta?

På campus har mina fötter hittat runt av sig själva och jag har mött gamla vänner från olika håll. Så himla roligt, och fast än jag sagt att jag skulle komma så är de så förvånade. Jag har nog egentligen bara fått ett par timmars pluggtid i den luftkonditionerade ekonomibyggnaden, men idag tror jag ändå att jag fick kläm på den där inledningen. Mycket skönt, så att jag nu vet varför jag skriver allt och hur det hänger ihop. Dessutom har jag fått mina två första intervjuer inbokade, tyvärr är båda två exakt kl 9 på måndag morgon. Ikväll stannade jag kvar på campus för volleybollträning, tyvärr var det inte så många som kom. Och en del tillfälllen, som detta, får mig att minnas att det stundtals var lite jobbigt att vara utbytesstudent. Att alla bara pratar på ett språk man inte förstår och skrattar i någon slags gemenskap man inte riktigt kan vara del av fullt ut.  Kul att jag inte vara lika kass på att spela som förut i alla fall. En annan liten kulturskillnad är ju det där med tid. Ett par timmar om dagen spenderas nog på att vänta på någon/något. Fick ju en liten försmak på det i Kapstaden när jag skulle möta Mandy på stranden. Jag sa att jag skulle komma 16:16:30 och Mandy sa ca 15:30. Det slutar med att jag kommer dit 17:15 och hon 18:30!!